NÄSTAN klar!

Det uttrycket tror jag har blivit ett mantra i mitt liv. Jag är alltid NÄSTAN klar. Jag satt med den vita mattan i flera timmar igår, i omgångar. Var till slut helt snurrig i huvudet. Men man gör ju gärna det när det NÄSTAN är klart.

Egentligen vet jag inte varför det är så viktigt att bli klar. Jag tycker den är jätterolig att väva fast den tar tid. Och jag har ju egentligen ingen tid att passa. Dessutom måste jag klippa ur efter den då jag knytit en massa knutar så nu är varpen ojämn inför nästa matta. Klippa ur är ju roligt men knyta fram en linvarp är INTE roligt eftersom det måste göras i flera omgångar för att bli jämnt.

Men jag hade i alla fall rätt om varpningen och det är jag väldigt nöjd med. Trots att den bara är 72 bred så varpade jag och drog på i tre flätor. Och det BLEV bättre, jämnare än med bara en. :-)

 

Spänningen stiger….

Har precis varpat klart linnemattvarpen till mitt livs första riktiga gångmattor. :-) Jätteglad och förväntansfull. Det blir en oblekt varp och inslag av ofärgad gute-ull. I gåsögon med spetskypertkant. Tänkte jag. :-)  Bäst att jag skriver det här så jag inte glömmer, ha ha.

Men fort går det inte med fyra 5-veckors kattungar överallt i huset. Ingenting går fort. man får hasa sig fram så man inte trampar ihjäl nån och igår kväll när jag skulle lägga mig var täcket så tungt. Då hade dom krupit in i påslakanet och låg där och sov. Gulleungar!  Hittade en i bokhyllan idag när jag tog ut en bok. Då låg den bakom.

Kattungar tillhör livets goda!

 

Åh äntligen!

Äntligen, äntligen är jag klar med den dumma dumma handduksvarpen jag hade i stora vävstolen. Den som bara krånglade och inte alls blev så snygg som jag drömde om att den skulle bli. Det är trögt att väva när man är arg på varpen…

Men nu är den urdragen så snart, snart kan jag börja väva ullmattorna. *jätteglad*  Ärligt talat så har jag så mycket inslag spunnet nu så jag har svårt att få plats med det. Jag behöver verkligen börja väva av det, he he.

Lite full i skratt blir jag i alla fall på mig själv. Jag har varit så arg på väven och sen när jag drar ur den så tittar jag och konstaterar – ”men den blev ju ganska snygg i alla fall”. Typiskt mig! Bild kommer så fort jag laddat kameran. :-)

Hoppas jag hinner åka till vävstugan och varpa till mattorna imorgon. Linnemattvarp är så stum att det är snor-noga med varpningen så den vill jag inte göra på min vägg-varpa. Trots att mattorna bara ska bli 70 breda och jag ska väva 20-sked (så det blir väldigt lite trådar) så kommer jag att varpa två flätor. Allt för att få mattorna så jämna som möjligt. :-)

Äntligen har jag kommit igång!

Handduksväven jag satte upp i stora vävstolen blev inte alls vad jag ville så den har stått sedan försommaren. Jag har velat fram och tillbaka säkert hundra gånger hur jag ska väva klart den när den nu inte blev som jag tänkt. Inte roligt heller för man blir ju lite besviken varje gång man tittar på vävstolen.

Men nu bestämde jag i alla fall att jag väver ut den med oblekt lintow så får jag vanliga handdukar att torka händerna på. Den är varpad i cottolin 22/2 av restgarner och solvad i en jättefin kypert på 8 skaft. Men jag väver ut den i tuskaft i alla fall för det blev snyggaste med det oblekta inslaget. =) Det känns lite fånigt att sitta och väva tuskaft på 8 skaft faktiskt. *rodnar lite grann*  Jag får skynda mig så ingen ser, he he.  Och jag måste väva ut den snabbt för jag måste sätta upp mattväv nu!

Nu har jag bestämt mig.

Som tur är har man en bra familj med bra idéer. Så nu väver jag ut halva varpen med kökshanddukar med det dumma vita kvar och sedan drar jag ut dom vita trådarna och testar med bara blått. :-) Och vips så har man gästhanddukar också. Bra va!

Min sjal börjar ta form i lilla vävstolen. Bild kommer!