Dukar och löpare

Ja, det här med löpare.

Så himla roligt att väva (fort, fort, fort), lätt att varpa, lätt att solva. Inte kostar dom så mycket att väva heller eftersom garnmängden är förhållandevis liten.

Men – det finns gränser för hur många löpare man behöver tyvärr.

Till löparens försvar måste jag säga att den är en himlans bra present. :-)  Vilket syns tydligt i mitt linneskåp. Jag rotar fortfarande runt och hittar dom inte! Vävnotorna har jag kvar, dom flesta av dom, men inget uppvävt.

Jag har inte ens min stolthet kvar – den som sålde så bra när jag var med i Stenhuset i Surahammar på 90-talet. Enkel randning i vitt, grått, rosa och ljusblått och den gör sig så himla bra på träbord! Men den ska jag väva upp igen, har till och med köpt varp redan, så den kommer här så småningom.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *