Sommarlöpare i lin

Den här löparen gjorde jag redan på 80-talet. Nybliven väverska slår sig stolt för bröstet och ska väva hellinne. Såklart. Jag hade väl haft vävstolen ett halvår när jag gjorde den här.

Åh herregud vad jag slet! Varpspunnet lin 16/1 som gick sönder HELA TIDEN.

Inte kunde jag varpa och varpa lin är inte lätt! Man måste ju vara så vansinnigt noga eftersom linet är så stumt. Och inte hade jag känsla för tråden heller. Inga knep kunde jag, typ att hänga solvkäpparna i resår vid smala vävar, så mina solvkäpparna på 120 cm stod i 45 grader hela tiden. Åt olika håll. Ojämnt slog jag och fel gjorde jag så jag var tvungen att peta upp hela tiden. Jättebra att peta upp i en otvinnad linvarp!

Jag tror att jag till och med grinade då och då när jag vävde den. Jag vet att svärmor blev fundersam när jag berättade att jag satt upp en otvinnad linvarp. Ha ha ha – så snäll hon var som inte sa rakt ut att ”Det klarar du inte”  vilket var rena rama sanningen. :-D

Ja, ja – vacker är den inte men jag har den kvar ändå. Använder den inte eftersom den är så fult vävd men jag tittar på den ibland och minns mina drömmar när jag gjorde upp vävnotan – om hur oändligt vacker den skulle bli som färdig. Den heter Midsommar och innehåller dom vackraste försommarfärger som finns. Jag var så glad åt vävningen och min fina vävstol och dom vackra färgerna och linets glans. Lite av glädjen finns kvar i mig trots det bryska uppvaknandet jag fick när jag började väva. :-)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *