Stor sommarduk

Jag ville göra en glad sommarduk. Att ha ute i grönskan, som man kunde duka saft och kaffe på i sommarsol. Rött är ju glatt men känns för ”hårt” för sommaren så jag valde olika rosa nyanser på vitt.

Varpen är i cottolin 22/2 och inslag är lintow. Den är 90 cm bred och vävd i en 50/10 sked 1:2. Även dessa bilder visar min provbit eftersom det är det enda jag har kvar, de två färdiga dukarna har försvunnit någonstans ut i cyberrymden, he he.  (Om nån släkting ser det här och känner igen mönstret så vill jag gärna ha en bild på en färdig duk att sätta in här istället, den är vävd på 90-talet.)

Jag hade problem med att se om jag solvat rätt så jag slog in blått först för att få kontrast.

Solvningen är rosengång på både längden och tvären. Jag räknade ut att jag måste solva de längsgående ränderna på egna skaft så det blev totalt sett 8 skaft. Och för att kunna välja mellan tuskaft och rosengång på tvären och längden måste man ha 10 trampor. Fyra för rosengång på längden med tuskaft emellan ränderna, fyra för rosengång över hela bredden och två för tuskaft över hela bredden. Om man nu vill kunna väva tuskaft över hela bredden förstås. Vilket man måste kunna om man ska göra mönster i fri rosengång, dvs trampa samma mönstertrampa två gånger efter varandra. Vill man inte det räcker det med 8 trampor. Det här är max vad min stora vävstol klarar så det var roligt att prova. :-)

Jag vet att jag hade problem med inslagstätheten för att få ett fint mönster i rosengången på längden. Eftersom jag varpat och valt sked innan jag tänkte på såna detaljer så fick jag justera med hjälp av tjockleken på inslaget. Det gjorde också att ränderna på längden inte blev så tydliga som jag önskat. Förmodligen skulle jag ha varpat dubbla trådar i de längsgående ränderna för att få en fin och tydlig rosengång. Men, men. Jag tänkte inte på det.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *