Överkast

Det här överkastet i daldräll vävde jag på 90-talet till vår dubbelsäng.

Varp är cottolin 22/2, botteninslag samma cottolin och mönsterinslag i dubbelspolat lin 16/2. Sked 50/10 med två trådar i rör. Jag ville ha något klassiskt och vitt och tycker att daldräll är så fint! Eftersom överkastet skulle vara till dubbelsäng så vävde jag tre våder som sedan syddes ihop.

Kontenta:

a) – överkastet blev väldigt tungt. Med en varp i bomullsgarn hade det blivit lättare. MEN – jag ville ha det lite grövre, med mera struktur, det var därför jag valde cottolin. Men det känns faktiskt mest otympligt.

b) daldräll gör sig INTE i vitt på vitt när det inte går att mangla. Mönstereffekten försvinner nästan helt. Överkastet blev för stort och tjockt för att gå in i mangeln.

c) väven blev för hårt slagen. På den tiden var jag inte medveten om hur MYCKET det handvävda krymper och hur ”stabbigt” det blir med hårt slagna vävar som man tvättar mycket. Jag var mån om att mönstret skulle synas och trodde att mönsterinslaget i rent lin skulle framträda bättre om jag slog hårdare. .

Bilderna ovan visar hur en vävnad i daldräll i ett grövre garn som inte är manglad eller struken ser ut. (Bara en jädrans massa random struktur, he he)

Bilden nedan visar hur elegant hopsyningen blev!  Den är gjord av svärmor som verkligen kunde handsy och skarven känns inte när man drar handen över. ( Skarven är mitt emellan vikningarna.)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *